Här finns urklipp från Skolverkets kommentarsmaterial till kursplanen i idrott och hälsa för högstadiet.
Idrott och hälsa är ett ämne som ska stimulera elevernas rörelseglädje och syfta till att de utvecklar allsidiga rörelseförmågor och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen, ett intresse som de kan bära med sig genom hela livet.
Ämnet erbjuder en bredd av rörelseaktiviteter och aktiviteter inom friluftsliv och utevistelse.
Även om görandet är ämnets kärna ska undervisningen ge plats för reflektion. Eleverna ska då få reflektera över rörelseaktiviteter, friluftsliv och utevistelse samt hälsa och levnadsvanor och relatera dessa aspekter till individuella förutsättningar och den omgivande miljön.
Ett centralt syfte med undervisningen i idrott och hälsa är att eleverna ska utveckla allsidiga rörelseförmågor och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen.
Arenorna för aktiviteterna är miljöer såsom gymnastiksal, idrottshall, närliggande natur- och grönområden, simhall, skridskobana etcetera.
Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar goda levnadsvanor i syfte att kunna påverka sin hälsa genom livet. Begreppet hälsa används i ämnet för att problematisera vad det innebär i relation till rörelse, friluftsliv och utevistelse. Med levnadsvanor åsyftas i kursplanen vanor som i första hand relaterar till rörelse, friluftsliv och utevistelse.
Genomföra aktiviteter inom friluftsliv och utevistelse - start
Undervisningen i idrott och hälsa ska ge eleverna möjlighet att utveckla förmåga att vistas utomhus och i naturen under olika årstider. Eleverna ska ges förutsättningar att i handling utveckla kunskaper för att lösa olika uppgifter inom friluftsliv och utevistelse för att på så sätt utveckla förståelse för värdet av ett aktivt friluftsliv.
Med utomhus avser kursplanen alla miljöer utomhus. Det kan vara skolgården, skolans närområde med torg, idrotts- och andra aktivitetsanläggningar, men också skogsdungar, bergknallar och andra naturmiljöer. Utemiljön är självfallet olika för olika skolor beroende på var de är belägna: i staden eller på landet, i snörika eller snöfattiga områden, vid kusten eller i inlandet. Alla dessa olika förutsättningar påverkar inriktningen på och valet av aktiviteter, men de ska inte begränsa omfattningen av undervisning utomhus.
Naturmiljöer är platser där man kan koppla av, få energi och uppleva naturens färger, dofter och skiftningar med alla sina sinnen. Därmed inte sagt att vistelse i naturmiljö inte förutsätter kunskap. Ju längre från civilisationen man befinner sig, desto större behov av förmåga att kunna orientera sig med hjälp av kartor och andra hjälpmedel samt situationsanpassade kunskaper för att förflytta sig och för att hålla sig torr, mätt, trygg och varm under olika förhållanden i olika miljöer.
Vistelse i naturen bidrar även till att se på naturen som en gemensam resurs till vilken en livslång relation kan upprättas. Undervisningen i naturen kan därmed ge en påtaglig koppling till ett hållbarhetsperspektiv, något som anknyter till läroplanens övergripande mål samt till allemansrätten.
Genomföra aktiviteter inom friluftsliv och utevistelse - slut
Eleverna ska i undervisningen få möjlighet att planera och genomföra aktiviteter. Det innebär att de ges förutsättningar att utveckla kunskaper för att kunna vara fysiskt aktiva och ägna sig åt friluftsliv och utevistelse för sin egen skull, utifrån olika aspekter av den fysiska förmågan och hälsan.
Genom att eleverna får reflektera över och värdera sina erfarenheter och upplevelser får de kunskaper som kan ligga till grund för deras fortsatta intresse för rörelse, friluftsliv och utevistelse, hälsa och levnadsvanor. En viktig del i denna process är att eleverna får kunskaper om ämnesspecifika begrepp som beskriver rörelse, friluftsliv och utevistelse samt hälsa och levnadsvanor. Därigenom kan de beskriva och resonera om sina egna, och över tid även kunna sätta sig in i andra individers, upplevelser av rörelseaktiviteter, friluftsliv och utevistelse. Det kan även handla om att reflektera över och ta ställning till hur fysiskt aktiv man vill vara samt förhålla sig till frågor som rör dopning, kroppsideal och normer inom rörelsekulturer, eller elitidrott kontra motionsidrott eller friluftsliv.
Många aktiviteter, både ute och inne, innebär risker som kan få mer eller mindre allvarliga konsekvenser. Genom undervisningen ska eleverna därför utveckla kunskaper om säkerhet samt förmågan att agera i nödsituationer och hantera risker i samband med olika aktiviteter. Elever som regelbundet tränar på att identifiera risker och övar på olika hjälpinsatser har möjlighet att undvika risker och utvecklar handlingsberedskap för att hantera olyckstillbud.
Det centrala innehållet i idrott och hälsa är indelat i tre kunskapsområden: ”Rörelse”, ”Friluftsliv och utevistelse” samt ”Hälsa och levnadsvanor”.
I kunskapsområdet ”Friluftsliv och utevistelse” är utvecklingen av kunskaper i relation till natur och utevistelse det centrala. Även naturen som kulturbärare och plats för rekreation ingår här.
Säkerhetsaspekterna i samband med simning är en del av innehållet i kunskapsområdet ”Friluftsliv och utevistelse”.
Friluftsliv och utevistelse - start
Det här kunskapsområdet handlar om att ge eleverna förutsättningar att utveckla kunskaper som syftar till att naturen och utemiljön upplevs som platser för vistelse, rörelse, vila och rekreation. Genom undervisningen ska eleverna få erfarenheter av vistelse i naturen och andra utomhusmiljöer under olika årstider och förhållanden. Eleverna utvecklar på så sätt kunskaper om olika förutsättningar för genomförande av friluftsliv och utevistelse samt vilka anpassningar som krävs i olika miljöer under olika förhållanden.
Att orientera sig
Kunskap om hur man följer kartor och skisser är nödvändig för att eleverna ska kunna orientera sig i olika miljöer. Kursplanen har därför valt att använda det övergripande begreppet att orientera sig i stället för orientering, som eventuellt för tankarna enbart till orientering som tävlingssport.
Miljöerna som eleverna ska ges möjlighet att orientera sig i kan variera. Det kan vara allt från ett köpcentrum till skogar och ängar.
I årskurserna 7–9 är motsvarande innehåll att orientera sig i okända miljöer med hjälp av kartor och andra hjälpmedel såväl med som utan stöd av digitala verktyg. Ett icke-digitalt stöd för eleverna på högstadiet kan vara att använda Kompass.
Innebörden av känd respektive okänd miljö handlar i mångt och mycket om relationen mellan karta och verklighet. Det går att bygga upp eller använda sammanhang som innebär nya eller okända relationer mellan karta och verklighet för eleverna, både inomhus och utomhus. Eleverna behöver få erfarenhet av föremål och sammanhang i verkligheten och förstå hur dessa kan relateras till kartan. Ett exempel på en undervisningssituation för årskurserna 7–9 skulle kunna vara att eleverna individuellt får gå en snitslad sträcka där de på kartan ritar in en linje där de tror sig vara. Därefter ska de gå samma sträcka i mindre grupper för att kunna diskutera. Slutligen, på samma lektion eller nästkommande, går klassen samma sträcka igen och de får nu uppleva vart de faktiskt förflyttat sig, i relation till kartan. Ett annat sätt att få uppleva den faktiska vägen på kartan är att använda sig av digitala hjälpmedel. Med detta arbetssätt kan även det närliggande området användas som okänd miljö.
Innehållet kring begrepp som beskriver läge, avstånd och riktning och att orientera sig med hjälp av kartor och andra hjälpmedel har kopplingar till ämnet geografi.
Natur- och utemiljö
Genomgående teman för alla stadier är ett utforskande förhållningssätt, värnandet om utomhusmiljön och naturen genom allemansrättens föreskrifter samt kunskaper om hur man håller sig torr, mätt, varm och trygg i naturen. Natur- och utemiljöer innebär skolans närområde såsom skolgården, närliggande naturområden och parker samt idrotts- och andra aktivitetsanläggningar.
I årskurserna 7–9 ska eleverna få övning i planering och genomförande av friluftsaktiviteter. Detta innefattar att planera för och genomföra olika aktiviteter som att förflytta sig i naturen, att laga mat utomhus, att hålla sig torr och varm genom att till exempel bygga olika skydd för vind och nederbörd och göra upp eld. Här ingår även förståelse för hur man beaktar naturens förutsättningar så att naturvistelsen kan ske på naturens villkor samt hur man tar reda på vad som till exempel gäller i ett specifikt naturreservat eller om det råder eldningsförbud.
Rättigheter och skyldigheter i naturen
Allemansrätten finns med som ett innehåll genom alla stadier.
Från årskurs 4 och uppåt ges eleverna förutsättningar att fördjupa sina kunskaper i allemansrätten med innehållet rättigheter och skyldigheter i naturen enligt allemansrätten och dess tillämpning i praktiken.
Progressionen ligger i att undervisningen nu inte bara fokuserar på elevernas eget beteende, utan även på hur man tar hänsyn till olika platser och miljöer under olika årstider. Undervisningen kring allemansrätten anpassas utifrån elevernas ålder och de krav på anpassningar till allemansrätten som ställs på de aktiviteter man planerar och genomför i olika natur- och utemiljöer. Ju äldre eleverna blir desto större blir deras erfarenheter av varierande natur- och utemiljöer, därmed också tillämpningen av allemansrätten.
Innehållet kring natur- och utemiljö och rättigheter och skyldigheter i naturen har kopplingar till det centrala innehållet i ämnena biologi, hem- och konsumentkunskap samt geografi.
Säkerhet i och vid vatten
Badvett och säkerhet vid vatten under olika årstider är ett innehåll för årskurserna 4–6. Det handlar om att eleverna ska få förståelse för hur man beter sig när man badar vid stranden eller i badhuset, samt förhållningssätt vid vatten och isar vintertid. Det innebär att eleverna i undervisningen ska ges förutsättningar att utveckla kunskaper i badvett och isvett.
I årskurserna 4–6 ska eleverna få undervisning i hantering av nödsituationer vidvatten med hjälpredskap. Det viktiga här är att eleverna förstår den grundläggande principen att alltid använda någon form av hjälpredskap vid nödsituationer och att i största möjliga mån själva undvika att simma ut till en nödställd person. Undervisningen ska därför ge eleverna förutsättningar att öva på att agera enligt principen för den förlängda armen. I årskurserna 4–6 innebär det att eleverna under olika årstider får lära sig att agera med hjälp av till exempel livboj eller livlina, eller ”det som finns till hands”, exempelvis en trädgren.
I årskurserna 7–9 behandlar innehållet även hantering av nödsituationer i vatten. Det kan innebära att eleverna i undervisningen ges möjlighet att lära sig att simma med en livboj och lägga en person i bojen enligt principen för den förlängda armen och hur man får upp den nödställda ur vattnet. Hur man hjälper en nödställd, sig själv eller en annan person, som har gått igenom isen kan med fördel övas på konstis, i en simhall eller i en idrottshall.
Kulturella traditioner
Kursplanen lyfter fram naturen som en plats för avkoppling och rekreation och en plats där man kan ägna sig åt olika rörelseaktiviteter.
Genom innehållet kulturella traditioner i samband med friluftsliv och utevistelse i årskurserna 7–9 kan undervisningen ge eleverna historiska och andra perspektiv på friluftsliv. På så vis kan de få förståelse för varför vissa traditioner har vuxit sig starkare än andra i olika trakter och hur synen på olika rörelseaktiviteter har förändrats med tiden. Till exempel hur skidåkning har utvecklats från ett oumbärligt sätt att ta sig fram vintertid vid jakt och boskapsskötsel, till en tävlingssport och en populär form av rekreation.
Kulturella traditioner har kopplingar till det centrala innehållet i ämnet historia.
Friluftsliv och utevistelse - slut
Under de första skolåren behöver eleverna ges möjlighet att utveckla ett ordförråd för att kunna delta i samtal om upplevelser av aktiviteter. Högre upp i årskurserna ligger större betoning på olika aspekter av hälsa och fysisk förmåga i samtalen.
Aktiviteter innebär de aktiviteter i undervisningen som tar form utifrån innehållen i kunskapsområdena ”Rörelse” samt ”Friluftsliv och utevistelse”.
Upplevelser av rörelseaktiviteter såväl som upplevelser av friluftsliv och utevistelse kan relateras till hälsa. Det innebär att eleverna ges förutsättningar att reflektera över vilka faktorer i en aktivitet som skapar välmående för stunden och på sikt, eller tvärtom, vad som påverkar att man inte mår bra i aktiviteten och vad det kan få för konsekvenser framöver.
Att eleverna genomför rörelse- och friluftsaktiviteter och sedan ges utrymme att diskutera hur de upplever olika sammanhang utifrån olika aspekter av hälsa, gör att de kan relatera sin egen upplevda hälsa till andras hälsa i samma aktiviteter.
Som lärare kan man tillsammans med sina elever identifiera möjligheter till daglig rörelse i närmiljön. Innehållspunkten är likadant formulerad i alla stadier och därför behöver undervisningen anpassas så att den blir åldersadekvat. Olika närmiljöer ger olika förutsättningar beroende på de geografiska förhållandena och tillgången till exempelvis idrottsanläggningar, badplatser och isar för skridskoåkning. Olika naturtyper som skog eller fjäll påverkar också möjligheterna att praktiskt utöva olika aktiviteter utomhus.
Ett annat innehåll som också finns genom hela grundskolan är säkerhet och hänsynstagande i samband med aktiviteter. Genom innehållet får eleverna kunskaper om hur man kan undvika att skada sig i samband med rörelse, friluftsliv och utevistelse.
De olyckstillbud som iscensätts för övning i första hjälpen kan med fördel ta utgångspunkt i de risker som identifieras i de rörelse- och friluftsaktiviteter som eleverna genomför.
Betygskriterierna är indelade i fyra stycken.
- Det andra stycket utgår från det andra långsiktiga målet som handlar om att genomföra och anpassa aktiviteter inom friluftsliv och utevistelse.
- Det sista och fjärde stycket utgår från det fjärde långsiktiga målet som handlar om att agera säkert och förebygga risker och hantera nödsituationer.
Förmåga att genomföra och anpassa aktiviteter inom friluftsliv och utevistelse efter olika förhållanden och miljöer - start
Formuleringarna i det andra stycket i betygskriterierna avser att rikta lärarens bedömningsfokus mot kunskaper som eleven visar vid genomförande av olika uppgifter som kan kopplas till kunskapsområdet ”Friluftsliv och utevistelse”. De sammanfattande uttrycken aktiviteter i natur- och utemiljö (årskurs 6) och friluftsaktiviteter (årskurs 9) är valda för att utifrån ett brett underlag öppna för en professionell och samlad bedömning av med vilken kvalitet eleven genomför det innehåll som anges i kunskapsområdet ”Friluftsliv och utevistelse”. Progressionen mot det långsiktiga målet gör sig framför allt synlig genom det centrala innehållets punkter i kunskapsområdet för de olika stadierna. Eleven behöver få möta innehållet i kunskapsområdet ”Friluftsliv och utevistelse” många gånger i undervisningen för att över tid ges möjlighet att utveckla sitt kunnande och därmed ges förutsättningar till en rättvis summativ bedömning vid tiden för betygssättningen.
Årskurs 6: Eleven genomför aktiviteter i natur- och utemiljö på ett i huvudsak fungerande/fungerande/väl fungerande sätt utifrån syftet med aktiviteterna och utifrån olika förhållanden.
Årskurs 9: Eleven genomför friluftsaktiviteter under skilda årstider på ett i huvudsak fungerande/fungerande/väl fungerande sätt utifrån syftet med aktiviteterna och utifrån olika förhållanden och miljöer.
I sin bedömning av elevens kunskaper iakttar läraren om, hur och i vilken utsträckning eleven använder karta och andra navigationshjälpmedel för att orientera sig och göra vägval samt hur väl dessa tillvägagångssätt fungerar.
Läraren iakttar också om, hur och i vilken utsträckning eleven gör anpassningar till allemansrätten samt om, hur och i vilken utsträckning eleven löser uppgifter som innehåller strategier för att hålla sig torr, mätt, trygg och varm.
Det finns en progression i elevens förmåga att genomföra aktiviteter inom friluftsliv och utevistelse genom att de tillvägagångssätt eleven tillämpar i allt högre grad fungerar i relation till syftet med uppgifterna.
Lärarens bedömning tar därför hänsyn till om, hur och i vilken utsträckning eleven väljer och använder effektiva strategier och metoder för olika uppgifter inom kunskapsområdet.
Förmåga att genomföra och anpassa aktiviteter inom friluftsliv och utevistelse efter olika förhållanden och miljöer - slut
Formuleringarna i det tredje stycket i betygskriterierna riktar lärarens bedömningsfokus mot elevens kunnande i att värdera (årskurs 6 och 9) sitt genomförande av olika aktiviteter inom kunskapsområdena ”Rörelse” och ”Friluftsliv och utevistelse” utifrån hur genomförandet påverkar den fysiska förmågan och hälsan.
Förmåga att agera säkert och förebygga risker i samband med rörelse, friluftsliv och utevistelser samt att simma och hantera nödsituationer på land och i vatten (fjärde stycket i betygskriterierna)
Hantera nödsituationer handlar om att agera enligt principer för första hjälpen. Formuleringen att hantera nödsituationer vid vatten i betygskriteriernas fjärde stycke är framskriven mot bakgrund av att riskerna för en livräddare som själv befinner sig i vatten och samtidigt ska hjälpa en nödställd person under vissa omständigheter är mycket stora. Däremot innehåller kunskapsområdet ”Friluftsliv och utevistelse” för årskurs 7–9 skrivningen hantering av nödsituationer i och vid vatten med hjälpredskap. Det innebär att eleverna ska undervisas i att hantera nödsituationer i vatten, men kunnandet att hantera nödsituationer i vatten bedöms inte mot betygskriterierna.